... vad tiden går! Jag begriper inte vart dagarna tar vägen så snabbt går de. Kanske bra i & för sig, vad vet jag..

Lillfisen är sjuk. Det var evigheter sen hon var sjuk, jag tror inte hon har varit sjuk sen den gången mellan jul & nyår då hon fick ett allvarligt kruppanfall. Men idag så blev hon sjuk i alla fall. Legat på ca 40 graders feber trots febernedsättande :O. Men sista tog skruv för rätt som det var så for ungen ur soffan med buller & bång & började dansa & sjunga till Mora Träsk. :question:
Jamen visst hennes mamma var en smula förvirrad av detta. :rolleyes:

Det konstiga är att hon kändes inte så där brännhet som de kan kännas när de har så hög feber. Så jag trodde faktiskt inte att hon hade feber idag, så döm av min förvåning när tempen visade 40,7 grader. Sisådärja då var det att inta vardagsrum & soffläge hela långa dagen.

Hon har klagat över ont i magen så jag har avvaktat lite för att se vart det tar vägen. Men nu senare ikväll klagade hon på att det gjorde ont i bröstet & att det gjorde ont att andas. -Mamma, det gör ont även när jag ligger ner..!

Det märktes på henne att hon hade ont någonstans, men jag var tveksam till att det var andningen. Efter näst sista suppen med alvedon nu ikväll så verkade det onda ha försvunnit. Är det bra eller dåligt? Jag vet att jag nojjar mig säkert i onödan men jag tänker liksom blindtarmen osv.. är det då bra att "det onda" försvann så plötsligt?

Jag antar att det bara är att avvakta lite till.. förmodligen skulle hon ha betydligt mycket mera ont än så här om det nu var blindtarmen.

Dygnsrytmen blir ju helt fuckad när hon är sjuk, så det blir att sova när hon sover (OM hon sover) & vara med henne varje vaken sekund. Hon liksom vaktar på mig så att jag inte är borta för länge från henne (typ i köket & hon ligger på soffan i vardagsrummet).

Men nu så blir det "Medium" på tv4+ & förhoppningsvis lite sömn också..

//Tejpar upp ögonen.