.... men så trasig inuti.
Hon vill skrika ut sin smärta.
Sin sorg.
Sin besvikelse.
Sin förtvivlan.
Sitt hat.

Men kunde inte så hon föblev tyst.

Hon gråter i sin ensamhet.. där ingen hör, där ingen ser.
Den trasiga lilla flickan..

Frågorna äter upp henne.
Vetskapen dödar henne långsamt.

Så vilsen..
Hon vet varken ut eller in..

Hon vill berätta.. men orden fastnar på vägen.
Dom kommer inte ut.

Tårar av förtvivlan
Tårar av ilska
Tårar av hat

Hon vill få ett slut, men ser ingen utväg.
Trängd in i ett hörn.
Rädd, förvirrad & ensam..

Ett skal, en leende fasad.
Men så trasig inuti...!

//L