Vilken jävla skitdag rent ut sagt!!! :mad:

Som jag redan hade förutspått så skulle mötet på f-kassan inte vara nån höjdare inte särskilt givande heller.. Ännu en gång framstår min handläggare på f-kassan som en komplett, totalt inkompetent idiot!! Och det har han lyckats bra med på egen hand kan jag säga.

Det här mötet var enbart för att visa vem som har mest makt, högst position & vem som bestämmer. Han gjorde återigen bort sig fullständigt. Han har inget att komma med mer än en massa svammel.. Han kan inte förklara än mindre försvara sig när man ställer honom mot väggen eller bara i all enkelhet ställer en vanlig fråga.

Att se mig i ögonen har han svårt med... knappt att han gör det alls.. Han talar emot sig själv, snärjer in sig & förlorar kontrollen helt som vanligt.
Att han med sin position får bete sig så här :O! Arbetesförmedleningen var med idag & till & med dom verkade vilsna av hans skitsnack & svammel!! Hans förbannade mummlande & att han ständigt upprepar samma sak femtielva gånger för att han inget annat har att säga gör mig så förbannad!! :mad:

Det är inte bara jag som tycker att han är dum i huvudet, det finns fler & med en betydligt högre position än mig..

Jag har varit så arg på min arbetsgivare & personalintnedenten men efter idag så tar jag tillbaka allt ont jag har sagt om dem!
Idag gick min arbetsgivare till attack & försvar för mig, för MIG!!!! :thumbup: Jag tappade hakan! :O
Jag har märkt sista tiden att de har blivit mera tillmötesgående, ödmjuka, humana & trevliga emot mig. Men idag visade personalintendenten det klart & tydligt!!!
Det kändes så skönt att äntligen hon såg mig för den jag var, hur jag mår, hur allt det här har påverkat mig. Alla problem som har kommit under årens lopp av min skada & sjukskrivning.

Kanske mycket hade med att göra att jag bröt mer eller mindre ihop på f-kassan idag. Allt bara rann över... ilskan, maktlösehet, förtvivlan & mycket, mycket mer... Jag fick min chans att häva ur mig allt av vad jag tyckte, tänkte & kände... jag tog den chansen utan att tveka.

Tårarna forsade nerför kinderna nått hejdlöst... det här vara bara en sak för mycket på kort tid. Jag är inte den som gråter, jag har lite svårt för det men när jag väl gör det så är det ILLA!

Jag sa åt min handläggare att han hade gjort en skit för mig, f-kassan har inte gjort ett piss för mig på alla dessa år jag har gått hemma & varit sjukskriven. NADA!!!

Det är jag som har varit den som har ringt, samordnat, informerat, kommit med förslag osv.. & det var jag inte sen med att påpeka. Jag sa att ingen därinne hade någon som helst jävla aning om hur jag mådde & hur allt detta har påverkat mig.

Jag frågade om de hade en aning om hur det känns att ha svår värk 24 tim/dygn 7 dagar i veckan?
Hur det känns att ständigt vara beroende av andra för att man inte klarar sig själv när det är som värst?
Hur man känner sig som mamma när man inte kan tillgodse sitt barns behov pga att jag har så värk. Sån värka att jag till exempel inte ens kan öppna en sketen barnmatsburk!!!
MItt barn står & gallskriker för att hon är hungrig & jag kan inte öppna burken & jag är ensam hemma jus då med kanske.. Jag frågade om de hade nån som helst aning om vad det gör med en människa..

Jag frågade om de visste hur det var att leva med panikångest,om de ens visste var det var. De vet banne mig inte skillanden mellan panikångest, ångest & depression.. Hur det är från att ha varit en självständig person med frihet till att ha blivit en person som ständigt är beroende av andra, som inte har nån frihet längre pga panikångesten.

De har ingen som helst jävla aning om vad jag har fått gå i genom & GÅR igenom!!!

Men jag tror de fick en liten inblick i det idag... även om det bara var en liten del av allt jag tog upp idag..

Efter mötet så ville personalintendenten prata enskilt med mig & S... det gjorde mig lite orolig. Jag kände att jag klarade inte av mycket mera nu... så jag förberedde mig på det värsta.

Men det vi fick veta gjorde att jag återigen började gråta men denna gång av tacksamhet... Jag kan inte ge några detaljer då det inte är officellt ännu... Sen fick jag en sån jätte kram av personalintendenten & det värmde mig... jag såg att hon grät... pga av mig... hon förstod!!!

Så det kändes sååå skönt!!!

Men nu måste jag rusa...

Det hände ju flera tråkiga & irriterande saker här idag men det ska jag berätta om senare..'

//L