Well, well.... jag säger då det... den sanna glädjen är skadeglädjen. Kanske fånigt, kanske omoget, men sant! Jag fick veta något ikväll & jag måste säga att jag just nu njuter av skadeglädjen jag känner :rolleyes:

Det får vara hur omoget & fånigt som helst men ingen kan ta ifrån mig detta! En gång i tiden fanns det någon som höll på att kosta mig livet, någon som gjorde mig fruktansvärt illa, någon som hotade mig till livet, någon som förstörd allt för mig. Denne någon har drabbats av en del saker.... & jag kan inte låta bli & tänka : där fick du din jävel!! Det fick du för alla slag jag fick ta emot, för alla hot, för allt du tog i från mig så som självrespekt, självförtroende & mycket mer... Inombords skrattar jag riktigt elakt mot denne någon...

Jag kanske vid det här laget borde ha bearbetat det där, släppt det & gått vidare... & det har jag! Men ärren kommer alltid bestå & påminna mig om hur nära jag var att mista livet! Vissa saker kan man inte ta bort, inte radera ut ur ens liv... det kommer alltid att finnas där ändå...

Kanske dessa ärr ska påminna mig om att aldrig göra om samma misstag igen, att aldrig låta någon slå mig så fördärvad, hota mig & trycka ner mig så in till den milda grad att jag bad om ursäkt för att denne någon slog MIG!
ALDIRG IGEN, ALDRIG!!! :mad:

Jag skulle idag inte tveka en sekund att slå tillbaka om någon gav sig på mig sådär igen...!

Nog sagt om detta.... :rolleyes:
Men... HAHA där fick du!!!

Nu så är jag klar... var bara tvungen... :D

//L