Sitter här med tårarna trillandes nedför mina kinder... tårar av förtvivlan, tårar av maktlöshet, tårar av ilska, tårar av hat, tårar av besvikelse & tårar av sorg.

Kan inte äta, kan inte koppla av, kan inte sova....

Tankarna far omkring som osaliga andar överallt & ingenstans... Funderingarna avlöser varandra... Har jag gjort rätt??? Tänk om... Jag är rädd för första gången på mycket länge. Rädd för vad? För vad som komma skall... Jag VET vilket helvete som väntar mig personligen... Jag har en jobbig tid framför mig... mina syskon har en lika jobbig tid framöver...

Jag önskar jag kunde skydda dem alla från detta levande helvete... Jag önskar jag kunde fälla ut skyddande vingar som slöt sig varsamt om dem så att inget ont kunde nå dem. Jag önskar jag kunde lindra deras smärta... jag önskar så mycket just nu.

Jag vet saker jag inte vill veta, jag har sett saker jag önskar jag aldrig hade sett...

Allt är en mardröm som är omöjlig att vakna upp ur... den pågår varje minut, varje sekund... gud vet hur länge detta kommer att pågå...

Jag vill skrika rakt ut!!!

Imorgon kommer vara den värsta dagen mycket länge... Jag är vettskrämd inför morgondagen... Önskar jag slapp morgondagen. Men idag är minst lika jobbig så det kvittar egentligen.

Jag måste vara stark, måste orka, ska orka!

Men hur???

Tack gode gud för familjen, släktingar & vänner!

Ni är alla guld värda!!!

Nu ska jag försöka sova... det blir inte lätt men jag måste för det blir en lång dag imorgon.

//L