Hur kommer det sig att när man får veta att en anhörig är mycket dålig & dessutom gammal så börjar man tänka på allt man BORDE ha gjort? Jag borde besökt honom/henne oftare.. jag borde... jag borde... osv. Varför sen & inte NU???

Varför kommer man alltid i efterhand när allt är så gott som försent & vill ha en massa saker gjorda? Varför gör man det inte NU, då?

Bra fråga, nästa! :rolleyes:

Jag ångrar just nu att jag skrev på FB som status: Lev & älska idag som om imorgon vore den sista.. du vet inte vad som väntar dig runt hörnet! No shit Sherlock! Kort tid efter att jag hade skrivit så ringde syrran & berättade att en nära anhörig är mycket dålig & mamma & han inväntar ambulansen... ;(

Va faaan! Fattas bara att jag får ett annat besked idag också! Lika bra & ta all skit på en gång..!!! Så är det avklarat!

Nepp nu får det vara slutdeppat för stunden! Snön vräker ner & jag sitter fortfarande i pyjamas!

Hepp!

//L