Mina minnen kommer & går, några bleknar för varje år, andra känns så starka som om allt var igår. Mina minnen är det jag har & alla frågor utan nått svar, dom som du lämnade till det barn jag dår var.

Det jag bär på är tungt.
Det jag bär på är svårt.
Det är jobbiga känslor.
Det är jobbiga tankar.
Det är många frågor,
men inga svar.

Kanske får jag aldrig de svar jag söker efter.
Men kan jag leva med det då?
Vill jag fortsätta gräva efter svaren?
Orkar jag med den nakna sanningen?

Jag vet inte...
Jag vet ingenting just nu.
Det bara snurrar runt, runt i skallen.
Men jag tror inte jag kan fortsätta leva i ovissheten.
Jag måste få veta!

Jag ska ringa ett samtal nu jag har skjutit på en tid.
Detta samtal kan ha en hel del förlösande svar...
Inte alla men en del i alla fall...

*samlar mod*

//L