Jag valde att leva...

2009-03-07 @ 20:38:26
Den här dagen har varit lite hmm... egendomlig... Det började med att S skulle ge mig sovmorgon men jag fick ingen. Vilket jag tjurade över. Men saken är den att jag hade inget emot att gå upp imorse, för jag var pigg. Så varför tjura då? En bra fråga men det löste sig i alla fall.. Sen frågade S om allt var bra... Jag förstod först inte vad han menade så jag frågade hur han menade. Då svarade han att: Det kääns inte som om det är bra emellan oss, är det det? Jag frågde återigen vad han menade... Han svar blev: Vi säger inte jag älskar dig länge, vi pussas inte längre osv.. Ja svarade att jag inte hade tänkt på det. Jag har annat att tänka på än det just nu. Det var något han tycktes ha svårt at förstå.. Jag menade på att det handlar om MIG & MIN framtid, panikångesten bland annat.

Egentligen ville jag bara undvika samtalet & dess ämne då jag inte vet vad jag själv vill längre. Jag vet inte vart jag står någonstans alls i förhållande till allt omkring mig. Jag vet inte vem jag är, vad jag vill osv... Därför jan jag inte svara på hans frågor för närvarande därav att jag vill undvika ämnet. Jag är dessutom urusel på att ljuga, jag kan knappt dra en vit lögn i nödfall :bigeyes:.

Idag orkade jag inte längre vara utan behovsmedicinen så jag hämtade ut den på apoteket. Jag har mått konstant dåligt sen jag slutade med den. Var eviga dag detta envisa illamående...aldrig kunna koppla av riktigt. :(

Mitt liv har inte varit en dans på rosor precis.. Jag har växt upp i en missbrukar miljö, jag har gått i genom mycket tunga saker genom årens lopp. Några erfarenheter hade jag kunnat klarat mig utan, några kan vara värdefulla. Men man har alltid en valmöjlighet anser jag. Till allt... Ingenting är omöjligt, det är bara en fras man använder, ett uttryck. Om man verkligen vill så kan man lyckas. Det tror jag i alla fall. :) För snart 9 år sen försökte jag ta livet av mig, jag hade haft det extremt tufft psykiskt ;( Min mormor & faster dog samma helg, begravningarna var samma dag med 20 minuters mellanrum & mycket, mycket mer än så hände under en väldigt kort tid. Allt rasade samman i mitt redan så kaotiska liv så jag såg ingen utväg till slut än att ta mitt liv.

Jag satte i mig mer än 80 värktabletter innan pappa kom hem & slog de sista & de värsta tabletterna ur min hand. Hade jag fått i mig de också så hade jag antagligen inte klarat mig sa läkaren på akuten den kvällen. Hade jag klarat mig trots allt hade jag haft allvarliga leverskador & troligtvis avlidit senare på grund av det. Men jag klarade mig! :O

Tyvärr fick min äldsta lillasyster ta hand om mig & ringa ambulans.. Hon följde med till akuten & vakade vid min sida hela natten utan att avvika en sekund :love:. Jag har fortfarande dåligt samvete för vad jag utsatte henne för & resten av min familj. Min älskade syster... ;( Förlåt mig!

Men jag valde att leva!
Hur svårt det än må bli så valde jag att LEVA oavsett vad som händer. Jag valde att kämpa, överleva till varje pris. Och min resa från den dagen har inte heller varit en dans på rosor, snarare tvärtom. 2 bilolyckor, var av en av dessa gav mig en bestående skada jag strider om än idag, svåra separtioner, pappas missbruk & mycket mer. Men jag kämpar på! Jag ska ta mig framåt oavsett vad som händer. Jag har valt att leva!

Jag tycker att livet är värt att leva även om det är motigt.
Jag ska nå mina mål även om vägen dit är lång & svår. Men jag har valt att nå mina mål!

Men jösses vad djup jag var idag då :rolleyes: *skrattar*
Filosof Tudegård! :D

Måste sluta med det :rolleyes:

//L

Skriv här vad du vill !!

Vad vill du säga?

Namn:
Remember me?

Har du en mailadress? (bara jag som ser)


Bloggadress?


Kluddra här:

Trackback
RSS 2.0