Mera vanvett, mera obehaglig information i en redan obehaglig situation.  Det här skrämmer verkligen skiten ur mig!!! Jag hoppar högt när telefonen ringer, jag hoppar högt när det knäpper till här hemma & jag hoppar nästan ur skinnet när jag hör konstiga ljud... (de flesta är inbillade :rolleyes::)). Lovley... HELL NO!!!

Tänk om man kunde knäppa med fingrarna & bestämma att nu ville man vara nån annanstans eller vara någon annan än sig själv & *poff* så var man det! Inte så enkelt tyvärr :(. Men hoppas & önska kan man ju alltid göra.

Jag ser inte fram emot morgondagen... den skrämmer vettet ur mig snarare! Ska detta vansinne aldrig ta slut???
jag kan inte gråta längre... jag vill men jag kan inte. Jag börjar nästan bli lite apatisk... otäckt!

Varje morgon när jag vaknar så hoppas jag på att allt bara har varit en mardröm, att jag har vaknat upp ur den, att den aldrig har existerat. Men varje morgon blir jag lika besviken. För jag vaknar upp TILL mardrömmen...

Så ser jag min dotters otroligt smittsamma leende... :) & jag tackar gud för henne. Mitt liv, mitt hjärta... Jag ser hennes djupblå ögon & mitt hjärta smälter. När hon kramar mig, pussar mig & när hon säger att hon älskar mig så fylls jag av en sån värme & gränslös kärlek till henne. Mitt hjärta slår för henne...!

Idag har jag även haft lyckan att få pussa på min systerdotter Enya. Och hon var vaken denna gång, massor *lycklig*. Så gott, så gott.. Billder på min miniprinsessa får ni se i morgon.

Men nu så ska jag göra ett försök till att sova... tror inte det går för min mage åker hiss som bara den. Oron gör mig så fruktansvärt illamående... Kan inte bestämma mig om jag ska kräkas eller inte... Helst inte om jag får bestämma & inte min mage :rolleyes:.

//L