Jag har slutat att säga 'det kan inte bli värre nu' för det är inte sant. Det KAN bli VÄRRE!!! ;(
Ingenting är heligt för vissa... nada!!

Ju mer det nystas i den här härvan desto värre blir det... Man lever som i en bubbla, man kommer inte ut. Man vet inte hur man ska ta sig ut heller eller om man ens vill det. Samtidigt vill man sticka hål på bubblan... låta allt komma. Låta känslor komma & acceptera dem för vad det är & bara vara för stunden, i nuet... Men det är svårare än man kan föreställa sig.

Allt är en enda stor lögn! Inget jag har trott på är sant. Hela livet en stor lögn, men nu kommer den ena sanningen efter den andra fram.. den ena är värre än den andra & jag vet inte vad jag ska tro längre. ;(

Jag vill bara att allt ska ta slut! Att hela mardrömmen ska få ett slut! Men detta är bara början... det har bara skrapats lite grann på ytan, inte mera.

Man försöker förbereda sig på det värsta, men kan ändå aldrig bli tillräckligt förberedd. När det värsta händer reagerar varje individ på olika sätt, alla hanterar vi situationen annorlunda. I mitt fall så stänger jag av, känner ingenting alls. Varken sorg eller lycka.. Flyr från känslor & vad allt heter. Orkar inte vara kvar...

Men... det är ju att det kommer att vara upp & ner gångar nu en tid framöver. Ibland är man hoppfull, stark & positiv, i nästa stund är allt hopplöst, meningslöst & man känner sig svag & som ett offer.
Det är då jag brukar uttrycka det som att vissa dagar tar man på sig offerkoftan, man har en tyck-synd-så-in-i-helvete-om-mig-för-hela-världen-är-dum-mot-mig dag! :rolleyes:

Alla behöver vi kanske sånna dagar i bland. Att tycka synd om sig själv en stund för att i nästa ta sig i kragen & göra nått konkret åt situationen som råder. Men vad vet jag? :rolleyes:

Det är många frågor, tankar & funderingar i en mycket liten & trång hjärna :rolleyes:...

How ever...

Nu ska jag kucklilura lite... kanske dagdrömma mig bort in i min trevliga fantasivärld där allt är perfect! Maybe, maybe not..

//L